109

Sitter hemma hos min moster i Norge och borde nog egentligen sova.
Jag vill hem, det blir så mycket mer verkligt när jag är här.
Egentligen är det kanske bra, för det går inte att skjuta undan det i all evighet.
Förr eller senare måste jag ändå inse att det är sant, att jag aldrig mer kommer få träffa honom.
Att han faktiskt är borta, på riktigt. Min älskade farfar.
Han rycktes bort från oss så plötsligt, just därför är det så ofattbart, så overkligt.
Jag vill inte tänka på det, och jag har lyckats rätt bra.
Har gjort saker mest hela tiden för att slippa tänka.
Det fungerar dock inte i längden.

Det blir begravning på fredag.
Jag har en känsla av att allting kommer rasa över mig då.
Det som inte kom ut när jag fick beskedet lär ju komma då.

Även fast det är jobbigt så måste man ju faktiskt försöka gå vidare.
Att leva vidare är ett måste.
Just därför är jag så tacksam att jag har en massa fina människor omkring mig.

Kommentarer
Postat av: yasmine

<3

2010-08-19 @ 13:08:16
URL: http://upprepat.blogg.se/
Postat av: Ika

Beklagar sorgen :( finns <3

2010-08-20 @ 02:43:27
URL: http://emelieeriika.blogg.se/
Postat av: N

Kika gärna in på min blogg och se om den intresserar dig! :)

2010-08-22 @ 20:37:30
URL: http://ndk.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0