126

I natt föll jag, och jag föll hårt.

Att tappa livsgnistan, att inte orka något.
Att vara ständigt trött, att ständigt gå med gråten i halsen.
Att inte veta var man ska ta vägen, för att känslan i kroppen gnager.
Gnager så att man bara vill sjunka genom jorden.
Sjunka genom jorden, även fast det är precis vad man inte vill.
Eftersom det finns en rädsla.
En rädsla så stor att den tar upp hela ens tid, hela ens liv.


Kommentarer
Postat av: suz

Finns här om du vill prata! <3

2010-12-21 @ 23:50:05
URL: http://smurfn.blogg.se/
Postat av: Camilla

Precis så känner jag de ofta "/ finns <3

2010-12-26 @ 17:44:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0