83

För er som vill veta, 4-5 revben är brutna, så nu knarkar jag smärtsillande mediciner. Vilket leder till att jag är konstant trött, somnar så fort jag inte gör någonting, alltså.. Går runt i en svag dimma, ungefär. Men det är ju trevligt det med, eller? Ja ja, nu får jag bara hoppas att det läker rätt snabbt, för jag hatar att vara skadad!

82

Aj aj. Mina revben gör ont. Jag borde kanske åka in och kolla upp det ändå, för nu gör det ont när jag andas också.
Har ont hela vänster sida, ända ner till bäckenet.
Aldrig mer loftsäng, säger jag.

81

Väldigt dålig uppdatering här, men jag har verkligen ingen aning om vad jag ska skriva. Förslag är välkomna!
Allting börjar i alla fall kännas en aning lättare, och det är bra. Det är klart att jag saknar honom, men det hela känns inte riktigt lika tungt längre.

Just nu sitter jag här och känner mig nöjd över att jag är klar med inlämningsuppgiften i etologi. Det känns skönt att ha det gjort! Jag sitter också och grubblar över råttsituationen på skolan, jag tycker att det är så roligt, det här med avel! Vilka råttor man kan para med vilka, hur ungarna kommer se ut, osv osv. Jag blir alldeles lyrisk när det kommer på tal. Jag ska till Camilla i helgen, det är hon som förser skolan med nya avelsdjur. Jag skulle gissa på att det lär bli en hel del prat om ungar, färger, teckningar och sådär. Det ska bli jättekul!

Här är en bild på en råtthane från den senaste kullen. Han är helt underbart söt, och kommer att bli skolans nya avelshane. Tyvärr så har den lille parveln inget namn än, men det ska nog någon lyckas komma på snart, skulle jag tro.


80

Allting känns en aning bättre nu.
Det är fortfarande tungt,
men mitt hjärta känns lite lättare än det gjorde för en vecka sen.

Tack, jag tror att det kommer att ordna sig till slut.
Även om vägen dit är lång:
Jag måste helt enkelt låta det ta sin tid.
Om du står vid min sida, så fixar jag det här.
Tror jag.

79

Jag blir så besviken. Var allting du sa den dagen en lögn? Du hör aldrig av dig. Du sa att du ville ha kvar mig i ditt liv, att vi skulle vara vänner. Om du menade det, varför hör du då inte av dig? Jag tycker att det är elakt av dig, du svarar inte ens på ett simpelt gästboksinlägg. Varför? Kunde du inte ha sagt det på en gång då, att du inte vill prata mer med mig. Åh, jag blir så ledsen när människor säger en sak och sedan gör något helt annat. Jag borde inte tänka så mycket på det, för jag måste släppa dig, jag vet det. Jag vet också att det är svårt, alldeles för svårt. Det är inte rättvist.

78

Jag kunde inte låta bli, ni får leva med att nästan allting handlar mer eller mindre om honom, och om ni inte gör det, läs inte.

Du ska veta att jag saknar dig
det finns känslor som aldrig tar slut
du ska veta att jag inte glömt
det finns bilder som aldrig suddas ut
jag har vaknat mitt i natten av tystnaden
och önskat att du sov här brevid mig igen
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig


77

Jag har tagit en paus från bloggandet. Jag känner att det är ganska meningslöst att blogga med tanke på att vad jag än har tänkt skriva så slutar det med att jag skriver om honom.
Jag vet inte riktigt när jag är tillbaka, det får vi se. Det beror helt på hur lång tid det tar för mig.

RSS 2.0