146
Har idag blivit facerapead för första gången. Så, nu har man provat på det med!
145
Om nom nom, denna goding är på väg in i ugnen!
144
Är det bara jag som faktiskt älskar söndagar? Jag menar, hur skönt är det inte att sista dagen på veckan bara kunna ligga under täcket hela dagen medan skön musik spelar ur högtalarna. Eller förflytta sig från sängen raka vägen till soffan med täcke och kudde under armen, för att lägga sig där och se på film hela dagen.
Med lite trevligt sällskap blir ju det hela ännu lite bättre, förståss.
Med lite trevligt sällskap blir ju det hela ännu lite bättre, förståss.
143
142
Var på gospeldag i pingstkyrkan igår. Mellansels gospellinje var där och allting var hur roligt som helst, ända till vi skulle ha konsert. Blev alldeles för nervös för att klara av att genomföra konserten. Istället fick jag sitta och titta på hur duktiga alla andra var, men det var trevligt det med.
141
140
Det är tur att det finns mössor när håret inte vill som jag vill.
139
Det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå
Senaste gången jag minns var jag nog 17 år
138
Nu gör jag lite som alla andra och skriver ett klagoinlägg gällande anonyma kommentarer, för jag avskyr när folk kommenterar anonymt. Varför inte stå för det man skriver? Personligen så tycker jag att om du inte kan stå för din åsikt kan du lika gärna hålla tyst.
Och som svar till den anonyma kommentaren: Ja, det blev det faktiskt. Jag fick lite utlopp för min irritation, vilket gjorde att den blev lite mindre.
Och som svar till den anonyma kommentaren: Ja, det blev det faktiskt. Jag fick lite utlopp för min irritation, vilket gjorde att den blev lite mindre.
137
Åh, jag blir galen! Sitter i klassrummet och försöker lära mig det jag ska redovisa om sisådär tjugo minuter. Särskilt bra går det dock inte eftersom specläraren sitter och har högläsning för sin grupp.
Det må vara elakt, men jag tål inte honom och jag tål inte sådant!
Har i alla fall köpt två efterlängtad kopp kaffe nu, skönt!
Napoleontiden är inte direkt intresant, inte historia över huvud taget. Någonting säger mig att det här kommer bli en högst tråkig lektion!
Det må vara elakt, men jag tål inte honom och jag tål inte sådant!
Har i alla fall köpt två efterlängtad kopp kaffe nu, skönt!
Napoleontiden är inte direkt intresant, inte historia över huvud taget. Någonting säger mig att det här kommer bli en högst tråkig lektion!
136
Efter ca två extremt långa timmars väntan på busstationen har jag anlänt på skolan, skönt!
Lite trist är det bara att mina vänner är som bortblåsta, har sprungit runt genom skolan och letat, men ingen har jag hittat.
Var på sjukhuset idag, det gick bra. Fick en riktigt trevlig läkare, som tog mig seriöst och lyssnade på vad jag hade att säga. Nu är det bara att vänta på kallelesen till magnetröntgen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men eftersom mitt läsarantal har gått upp (från 0 per dag till ca 5 per dag) känner jag att jag åtminstone borde skriva någonting. Har faktiskt bestämt mig för att försöka bli lite mer aktiv här på bloggen, annars är det ju faktiskt ingen idé att ha någon blogg, ifall man inte skriver.
Om ca 40 minuter har jag historielektion, och jag gruvar, för vi ska ha redovsining idag. Hur nu det ska gå, med tanke på att min arbetskamrat inte har gjort sin del av arbetet och dessutom är sjuk idag!
Lite trist är det bara att mina vänner är som bortblåsta, har sprungit runt genom skolan och letat, men ingen har jag hittat.
Var på sjukhuset idag, det gick bra. Fick en riktigt trevlig läkare, som tog mig seriöst och lyssnade på vad jag hade att säga. Nu är det bara att vänta på kallelesen till magnetröntgen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men eftersom mitt läsarantal har gått upp (från 0 per dag till ca 5 per dag) känner jag att jag åtminstone borde skriva någonting. Har faktiskt bestämt mig för att försöka bli lite mer aktiv här på bloggen, annars är det ju faktiskt ingen idé att ha någon blogg, ifall man inte skriver.
Om ca 40 minuter har jag historielektion, och jag gruvar, för vi ska ha redovsining idag. Hur nu det ska gå, med tanke på att min arbetskamrat inte har gjort sin del av arbetet och dessutom är sjuk idag!
135
Varför lär jag mig aldrig att svart är den dummaste färgen att färga håret?
Nu sitter jag här och ser ut som en liten morot, och det är inte första gången om man säger så.
Mitt hår gråter, så jag lär ju förbli morot ett tag, men what to do?
Nu sitter jag här och ser ut som en liten morot, och det är inte första gången om man säger så.
Mitt hår gråter, så jag lär ju förbli morot ett tag, men what to do?
134
Läste mitt allra första blogginlägg, och jag skulle väl kunna påstå att mycket har hänt sen dess!
"Jag skaffade en ny blogg i alla fall. Dock tror jag att jag kommer vara lika dålig på att uppdatera, men det får ni leva med. Jag har ansökt till Camo Challenge Camp, bestämt mig för att jag vill göra lumpen och skaffat en träningsdabok med "personlig" tränare. Så idag är det konditionsträning som gäller, men jag har inte tagit mig för att göra det än. Det regnar ute vilket är anledningen till att jag fortfarande sitter hemma istället för att vara ute och springa. Nu väntar jag på att Malin ska komma hem, då ska vi åka och bada, vi ska cykla hem. Då blir det 1 mils cykling, dock i nedförsbacke men i alla fall. Efter det måste jag ut och springa. Ska jag lyckas med mönstringen måste jag träna, en hel del till och med så det är bäst för mig att jag sätter igång!
Jag har planerat nästa sommarlov, då ska jag gå till Karlstad med en kompis. Det kommer bli väldigt jobbigt, men tänk er vilken upplevelse! Tänk vad roligt att berätta för sina barn och barnbarn sen, om sommaren då man gick till Karlstad. Jag måste införskaffa en videokamera, för allt ska dokumenteras.
Nu ska jag nog läsa vidare om Camo Challenge Camp, mönstring och lumpen. Hejs!"
Det där skrev jag den 6 juli 2009. Att göra lumpen har jag totalt släppt, har kommit fram till att det verkligen inte är min grej. Det var nog bara en fas i livet jag gick igenom, att jag ville bli värsta militären. Det där med träningen sket sig också, men den 1 februari ska jag och Mikaela köpa guldkort på Iksu, så träning ska jag allt komma igång med!
Planen på att gå till Karlstad blev inte heller av, men om någon känner sig sugen på att göra ett försök, hör av dig! Jag är fortfarande tillräckligt galen för att tycka att det vore en alldeles underbar sommarsysselsättning, haha.
"Jag skaffade en ny blogg i alla fall. Dock tror jag att jag kommer vara lika dålig på att uppdatera, men det får ni leva med. Jag har ansökt till Camo Challenge Camp, bestämt mig för att jag vill göra lumpen och skaffat en träningsdabok med "personlig" tränare. Så idag är det konditionsträning som gäller, men jag har inte tagit mig för att göra det än. Det regnar ute vilket är anledningen till att jag fortfarande sitter hemma istället för att vara ute och springa. Nu väntar jag på att Malin ska komma hem, då ska vi åka och bada, vi ska cykla hem. Då blir det 1 mils cykling, dock i nedförsbacke men i alla fall. Efter det måste jag ut och springa. Ska jag lyckas med mönstringen måste jag träna, en hel del till och med så det är bäst för mig att jag sätter igång!
Jag har planerat nästa sommarlov, då ska jag gå till Karlstad med en kompis. Det kommer bli väldigt jobbigt, men tänk er vilken upplevelse! Tänk vad roligt att berätta för sina barn och barnbarn sen, om sommaren då man gick till Karlstad. Jag måste införskaffa en videokamera, för allt ska dokumenteras.
Nu ska jag nog läsa vidare om Camo Challenge Camp, mönstring och lumpen. Hejs!"
Det där skrev jag den 6 juli 2009. Att göra lumpen har jag totalt släppt, har kommit fram till att det verkligen inte är min grej. Det var nog bara en fas i livet jag gick igenom, att jag ville bli värsta militären. Det där med träningen sket sig också, men den 1 februari ska jag och Mikaela köpa guldkort på Iksu, så träning ska jag allt komma igång med!
Planen på att gå till Karlstad blev inte heller av, men om någon känner sig sugen på att göra ett försök, hör av dig! Jag är fortfarande tillräckligt galen för att tycka att det vore en alldeles underbar sommarsysselsättning, haha.
133
Alltså, det där med att plugga. Jag tror att jag har glömt bort hur man gör. Läste igenom häftet fyra-fem gånger igår, har läst igenom det två gånger idag, men vad spelar det för roll när absolut ingenting fastnar?
Det spelar ingen roll hur många gånger jag läser häftet, när hjärnan ändå är på ett helt annat ställe.
Jag läser bokstäverna, om och om igen. Huvudet uppfattar inte bokstäverna. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, det har aldrig varit något problem förut.
Har, för första gången på väldigt länge tagit ett bad. Det var inte så skönt som jag kom ihåg det, det var mest bara varmt. Alldeles för varmt, och kvavt. Fingrarna blev som russin också, äckligt! Jag är nog mer för att duscha faktiskt.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag läser häftet, när hjärnan ändå är på ett helt annat ställe.
Jag läser bokstäverna, om och om igen. Huvudet uppfattar inte bokstäverna. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, det har aldrig varit något problem förut.
Har, för första gången på väldigt länge tagit ett bad. Det var inte så skönt som jag kom ihåg det, det var mest bara varmt. Alldeles för varmt, och kvavt. Fingrarna blev som russin också, äckligt! Jag är nog mer för att duscha faktiskt.
132
Jag har kommit på en sak. Egentligen skulle jag kunna ha jättemycket att skriva om i bloggen. Anledningen till att jag inte gör det är för att jag inte vet hur pass privata saker jag vill skriva om så att alla kan läsa det.
Att skriva inlägg om vad jag gjort idag osv känns inte särskilt givande, inte för någon. Det finns redan jättemånga sådana bloggar, så varken jag eller någon annan skulle få ut något av det. Jag menar, mina dagar ser i princip lika dana ut som alla andra 18-åringars liv gör.
Så, vad är det egentligen okej att skriva om i en blogg?
Jag vet inte.
Att skriva inlägg om vad jag gjort idag osv känns inte särskilt givande, inte för någon. Det finns redan jättemånga sådana bloggar, så varken jag eller någon annan skulle få ut något av det. Jag menar, mina dagar ser i princip lika dana ut som alla andra 18-åringars liv gör.
Så, vad är det egentligen okej att skriva om i en blogg?
Jag vet inte.
131
Is this what we're meant to never know?
It's all screwed up how the river flows.
130
Jag har gått så långt, nästan blivit van
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som går vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag i vita blad
129
Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden
Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden
Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget
128
Någonting märkligt har hänt. Jag vill flytta hemifrån. Jag, Lisemarie Skivik vill flytta hemifrån!
Vad hände? Jag som alltid har varit extremt rädd för bara tanken på att bo själv.
Det bara försvann, poff! Nu kan jag knappt vänta på att få flytta in i min egna lägenhet.
Tänk att få inreda allting, precis som jag vill!
En annan sak som har hänt, som är märkligt, det är att jag inte alls vill fly så långt ifrån norrland som det bara går. Nej hör och häpna, jag har faktiskt kommit fram till att jag vill stanna här! Dock vill jag fortfarande ha ett sommarhus eller något i den stilen, och det får gärna befinna sig i Värmlandstrakterna.
Vet ni vad som fick mig att komma fram till det här? Det ska jag ta och berätta.
En dag dök en tanke upp i mitt huvud. En liten tanke som sa till mig: "Tänk att behöva börja om med precis allting, tänk att inte ens ha en enda vän. Hur kul skulle det kännas?" Nej just det, inte kul alls! Varför flytta ifrån allt bra? Flytta dit det inte finns någonting. Nej, då stannar jag hellre kvar här, för egentligen är det inget fel på att bo här.
Vad hände? Jag som alltid har varit extremt rädd för bara tanken på att bo själv.
Det bara försvann, poff! Nu kan jag knappt vänta på att få flytta in i min egna lägenhet.
Tänk att få inreda allting, precis som jag vill!
En annan sak som har hänt, som är märkligt, det är att jag inte alls vill fly så långt ifrån norrland som det bara går. Nej hör och häpna, jag har faktiskt kommit fram till att jag vill stanna här! Dock vill jag fortfarande ha ett sommarhus eller något i den stilen, och det får gärna befinna sig i Värmlandstrakterna.
Vet ni vad som fick mig att komma fram till det här? Det ska jag ta och berätta.
En dag dök en tanke upp i mitt huvud. En liten tanke som sa till mig: "Tänk att behöva börja om med precis allting, tänk att inte ens ha en enda vän. Hur kul skulle det kännas?" Nej just det, inte kul alls! Varför flytta ifrån allt bra? Flytta dit det inte finns någonting. Nej, då stannar jag hellre kvar här, för egentligen är det inget fel på att bo här.
127
Nu är det ett nytt år. 2011. Det är tjugohundraelva, tvåtusenelva. Hur konstigt känns det inte? Tiden går så snabbt! Jag har innförskaffat mig några nyårslöften. Det nyårslöfte jag nämnt för folk är nog att jag ska börja träna. Dock har jag några fler.
Jag lever med en sjukdom. Vad det är för sjukdom är det dock ingen som vet.
Det enda jag vet är att det är väldigt jobbigt, och att någon kan komma fram till vad felet är.
Att leva med något som påverkar livet negativt är inte roligt, och jag börjar verkligen tröttna.
På tal om någonting helt annat. Är det inte tragiskt att när en kändis dör kommer alla plötsligt på hur mycket de avgudar honom/henne? Ta till exempel Per Oscarsson, nu när han brunnit inne har alla plötsligt upptäckt hur underbar han var. Varför hylla personer när de dött? Varför kan de inte få hyllas när de lever istället? Då kan de ju i alla fall glädjas åt hur många som uppskattar dem för att de kan sin sak. Jag tycker det är lite tragiskt, eller väldigt tragiskt faktiskt. Att folk ska behöva dö för att bli riktigt uppskattade.
Ojoj, vilket långt inlägg det här blev. En bra början på det nya året, och kanske, kanske att detta år blir ett bättre bloggår än det förra.
- Bli mer sann, mot mig och mot andra
- Våga vara lite egoistisk och tänka på mig själv (något jag är väldigt dålig på, sätter ofta andras behov före mina egna vilket resulterar i att jag själv får stiga åt sidan)
- Sluta stressa (väldigt viktigt)
- Våga erkänna att jag inte måt bra, våga erkänna när saker och ting inte står rätt till
Jag lever med en sjukdom. Vad det är för sjukdom är det dock ingen som vet.
Det enda jag vet är att det är väldigt jobbigt, och att någon kan komma fram till vad felet är.
Att leva med något som påverkar livet negativt är inte roligt, och jag börjar verkligen tröttna.
På tal om någonting helt annat. Är det inte tragiskt att när en kändis dör kommer alla plötsligt på hur mycket de avgudar honom/henne? Ta till exempel Per Oscarsson, nu när han brunnit inne har alla plötsligt upptäckt hur underbar han var. Varför hylla personer när de dött? Varför kan de inte få hyllas när de lever istället? Då kan de ju i alla fall glädjas åt hur många som uppskattar dem för att de kan sin sak. Jag tycker det är lite tragiskt, eller väldigt tragiskt faktiskt. Att folk ska behöva dö för att bli riktigt uppskattade.
Ojoj, vilket långt inlägg det här blev. En bra början på det nya året, och kanske, kanske att detta år blir ett bättre bloggår än det förra.
