Lisemaries blogg

Här har ni den nya pärlan!

Anlände i Vännäs vid halv åtta imorse. Ingen rolig känsla, kommer sakna allt och alla där nere.
Tanken på Vännäs litenhet (är det ens ett ord?) gör mig rastlös. Det är lite som att man sitter fast när man är här, såvida man inte har körkort och bil förståss. Det har ju inte jag, och eftersom vår kollektivtrafik inte direkt är något att ropa hurra över så är man ju faktiskt lite fast. Jaja, det är bara att gilla läget, jag ska nog kunna vänja tillbaka mig till litenheten precis som jag lyckades anpassa mig till Stockholm rätt snabbt.

Har köpt en ny dator idag, tyckte att det kunde behövas med tanke på att den här rishögen snart ska lämnas tillbaka.
Har ju även beställt en ny mobil. Sen när blev jag värsta prylnörden? Jag vet inte!

Mitt rum är kaos, lägenheten i allmänhet är lite kaos. Det blir ju så när man nyss flyttat. Orkar dock inte ta tag i kaoset idag, det räcker med att jag faktiskt är duktig och tvättar kläder. Kanske är snäll och bjuder på en bild på rummet sen, någon gång i framtiden då jag orkat ta tag i det hela.

Imorgon vid den här tiden sitter jag på tåget mot Umeå.
Åh, vad jag kommer sakna Stockholm!
Vännäs kommer kännas så otroligt trist, efter en månad i Stockholm kommer det vara ännu segare än vanligt.

Eftersom min mobil håller på att ge upp är det här rätt passande.
Är med och tävlar om en vit Iphone 4, det vore ju väldigt trevligt att vinna den!
Tävlingen hittar ni här: http://modellinglove.se/2011/may/tavling-vinn-en-vit-iphone-4.html

Fick en fruktansvärt sorglig nyhet från en bekant i England idag.
Jim, som jag bodde hos under min praktik i höstas har dött.
Det känns så otroligt sorgligt och tårarna bara rinner.
Jag har saknat både honom och Linn väldigt mycket, och hoppats på att få träffa dom igen.
Jag ångrar så innerligt att jag aldrig skrev det där brevet som jag tänkt skriva. Nu är det för sent.
Jag ska sätta mig ner nu och skriva till Linn, för hon finns ju faktiskt kvar.
Vad konstigt det här känns. Det är inte mycket som jag hatar, men när någon som ligger mig varmt om hjärtat dör, det hatar jag. Det är något av det värsta som finns!

Jag och Angelica har varit ute på en del äventyr. På ett av våra äventyr hittade vi den längsta rulltrappa vi någonsin skådat. Jag försökte fota den, bilderna lyckas dock inte visa hur enormt jättelång den faktiskt var. Besviken!
Både jag och Angelica blev lite rädda. Hon var till och med tvungen att hålla i mig, stackarn!

För några dagar sen följde jag med Ellen till Beyond Retro för att lyssna på några fina flickor från Karlstad. Dessa flickor kallade sig för VIDAR och spelade fin musik.

Jag tänkte att jag kunde visa er hur jag bor nu när jag är här!

Här kommer lite dagisbilder!

Idag har jag varit på upptäcksfärd, alldeles ensam, och jag försvann inte! Helt otroligt, haha.
Först åkte jag till Skogås för att kolla in gymmet där jag ska träna, och jag hittade dit utan probelm. (Stolt)
Sen tog jag bussen till Farsta centrum, där jag gjorde av med lite pengar.
Sen tog jag en promenad i det trevliga vädret, så skönt att kunna gå i tshirt och shorts utan att frysa.
Satte mig en stund vid vattnet och avnjöt en chokladbit också.
Här kommer lite bilder!

Efter att denna lilla krabat kom till klassen har i princip alla drabbats av akut bebissjuka!
Helt förståeligt, om du frågar mig!

Imorgon bär det av mot Stockholm! Även fast jag egentligen inte har någonting att vara nervös över kan jag inte förneka att jag är galet nervös. Varför? Jag vet inte riktigt!

Fyra veckor blir jag borta, det är rätt länge. Mest troligt blir den här praktiken betydligt mycket bättre än den senaste.

Någon mer än jag som lagt märke till den slående likheten mellan dessa låtar?

Jag har lekt lite med min design, för första gången någonsin.
Tog en liten paus från Tjernobyl och fifflade lite med det, blev väl kanske inte så snyggt, men en liten förändring blev det i alla fall!

Jag kan knappt förstå att det är sant! 15 riktiga skoldagar, sen är det över! Då har jag dock fyra veckors praktik som ska göras också, men det räknas inte med tanke på att jag bara ska promenera och kela med massa söta hundar i fyra veckor. Hur underbart är inte det här?

Något annat som är underbart är att våren kommit igång även här uppe i norr nu.
+20 i skuggan, +25 i solen. Helt okej, om du frågar mig!

Något lite mindre underbart är att jag inte får njuta av det vackra vädret då jag har en historieuppgift på sju sidor som ska vara klar på torsdag. Tyvärr så skriver den sig inte av sig själv. Okej, jag tycker att Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är ett spännande ämne, men att sitta inne i det här fina vädret är inte okej!

Nå, nu ska jag återgå till att skriva om strålskador på foster.
Adjö!

Alla människor har fördomar, vare sig de vill det eller inte. Vi alla har vuxit upp i ett samhälle fullt av fördomar, det är klart att vi påverkas. Vi har fördomar om allt! Om invandrare, om homosexuella, om funktionshindrade, om folk från andra län, vi har helt enkelt alldeles för mycket fördomar.

Vad är meningen med det, egentligen? Att döma en person utifrån utseende, ursprung eller läggning är fullkomligt vansinnigt! Vi alla vet ju innerst inne att killen som sitter och fikar tillsammans med en annan kille inte alls behöver vara bög, och att Hassan Muhammed kan vara en precis lika bra läkare som Göran Andersson. Varför envisas då dessa fördomar med att etsa sig fast inuti oss?

Har det med föräldrar att göra? Barn och unga med mycket fördomar har mest troligt fått det från sina föräldrar. Deras tankar och åsikter återspeglas ofta i barnen, det gäller inte bara religion och politik, utan även föräldrarnas fördomar återspeglas ofta. Ett tydligt exempel på det är en händelse som min mamma återberättat för mig. En liten ljushyad kille satt i en sandlåda och lekte. Efter ett tag kom en mörkhyad pojke som också ville leka i sandlådan. De båda killarna var runt tre år gamla. När den mörkhyade pojken sätter sig i sandlådan säger den ljusa killen ”Ge dig iväg svartskalle!” I sådana fall är det ganska uppenbart att han antingen tagit efter en förälder eller någon annan äldre i sin omgivning, för sådana ord kommer normalt sett inte ur en treårings mun. Frågan är ju om han själv faktiskt förstod vad han sa. Självklart kan vi dock inte dra alla över en kam, det vore ju också en slags fördom. Dock kan man anta att det ligger något i det.

Kläder är någonting som bär mycket fördomar runt omkring sig. Många väljer att uttrycka sin personlighet genom sina kläder, men att anta att alla med samma stil är på ett specifikt sätt är väldigt trångsynt. Tyvärr så är det så idag, är man rädd för att bli dömd kan man inte gå klädd i vad som helst.

Ta till exempel Stureplanskillen på bilden. Vad tänker ni när ni ser honom? Att han är en stressad, stel stockholmare kanske? Det är på ett ungefär vad som syns i bilden, men utanför den här bilden är han mest troligt inte alls som vi förväntar oss att han ska vara. Hans största fritidsintresse kanske är rugby, och det är ju ingenting man tänker när man ser den här bilden. Att döma folk är verkligen alldeles för enkelt.

Alla från USA är tjocka, i Iran är alla terrorister, britter är extremt artiga, norrmän är hurtiga, finnar är bittra. Listan kan göras lång när det gäller förutfattade meningar gällande människor från andra länder. I den här bilden har vi några exempel på fördomar som finns om olika världsdelar, och hur mycket sanning ligger det i dessa fördomar? Inga alls, skulle jag säga. Alla typer av människor finns i alla länder.

Var står då jag i detta fördomsträsk? Att säga att jag är fördomsfri vore att ljuga. Dock försöker jag undvika mina fördomar. Kommer jag på mig själv med att vara trångsynt trycker jag bort tankarna på en gång, och skäms lite över mig själv.

Tänk er ett samhälle fritt från fördomar. Där inga förutfattade meningar fanns. Vad underbart det vore.