Lisemaries blogg

Alla människor har fördomar, vare sig de vill det eller inte. Vi alla har vuxit upp i ett samhälle fullt av fördomar, det är klart att vi påverkas. Vi har fördomar om allt! Om invandrare, om homosexuella, om funktionshindrade, om folk från andra län, vi har helt enkelt alldeles för mycket fördomar.

Vad är meningen med det, egentligen? Att döma en person utifrån utseende, ursprung eller läggning är fullkomligt vansinnigt! Vi alla vet ju innerst inne att killen som sitter och fikar tillsammans med en annan kille inte alls behöver vara bög, och att Hassan Muhammed kan vara en precis lika bra läkare som Göran Andersson. Varför envisas då dessa fördomar med att etsa sig fast inuti oss?

Har det med föräldrar att göra? Barn och unga med mycket fördomar har mest troligt fått det från sina föräldrar. Deras tankar och åsikter återspeglas ofta i barnen, det gäller inte bara religion och politik, utan även föräldrarnas fördomar återspeglas ofta. Ett tydligt exempel på det är en händelse som min mamma återberättat för mig. En liten ljushyad kille satt i en sandlåda och lekte. Efter ett tag kom en mörkhyad pojke som också ville leka i sandlådan. De båda killarna var runt tre år gamla. När den mörkhyade pojken sätter sig i sandlådan säger den ljusa killen ”Ge dig iväg svartskalle!” I sådana fall är det ganska uppenbart att han antingen tagit efter en förälder eller någon annan äldre i sin omgivning, för sådana ord kommer normalt sett inte ur en treårings mun. Frågan är ju om han själv faktiskt förstod vad han sa. Självklart kan vi dock inte dra alla över en kam, det vore ju också en slags fördom. Dock kan man anta att det ligger något i det.

Kläder är någonting som bär mycket fördomar runt omkring sig. Många väljer att uttrycka sin personlighet genom sina kläder, men att anta att alla med samma stil är på ett specifikt sätt är väldigt trångsynt. Tyvärr så är det så idag, är man rädd för att bli dömd kan man inte gå klädd i vad som helst.

Ta till exempel Stureplanskillen på bilden. Vad tänker ni när ni ser honom? Att han är en stressad, stel stockholmare kanske? Det är på ett ungefär vad som syns i bilden, men utanför den här bilden är han mest troligt inte alls som vi förväntar oss att han ska vara. Hans största fritidsintresse kanske är rugby, och det är ju ingenting man tänker när man ser den här bilden. Att döma folk är verkligen alldeles för enkelt.

Alla från USA är tjocka, i Iran är alla terrorister, britter är extremt artiga, norrmän är hurtiga, finnar är bittra. Listan kan göras lång när det gäller förutfattade meningar gällande människor från andra länder. I den här bilden har vi några exempel på fördomar som finns om olika världsdelar, och hur mycket sanning ligger det i dessa fördomar? Inga alls, skulle jag säga. Alla typer av människor finns i alla länder.

Var står då jag i detta fördomsträsk? Att säga att jag är fördomsfri vore att ljuga. Dock försöker jag undvika mina fördomar. Kommer jag på mig själv med att vara trångsynt trycker jag bort tankarna på en gång, och skäms lite över mig själv.

Tänk er ett samhälle fritt från fördomar. Där inga förutfattade meningar fanns. Vad underbart det vore.