127
Nu är det ett nytt år. 2011. Det är tjugohundraelva, tvåtusenelva. Hur konstigt känns det inte? Tiden går så snabbt! Jag har innförskaffat mig några nyårslöften. Det nyårslöfte jag nämnt för folk är nog att jag ska börja träna. Dock har jag några fler.
Jag lever med en sjukdom. Vad det är för sjukdom är det dock ingen som vet.
Det enda jag vet är att det är väldigt jobbigt, och att någon kan komma fram till vad felet är.
Att leva med något som påverkar livet negativt är inte roligt, och jag börjar verkligen tröttna.
På tal om någonting helt annat. Är det inte tragiskt att när en kändis dör kommer alla plötsligt på hur mycket de avgudar honom/henne? Ta till exempel Per Oscarsson, nu när han brunnit inne har alla plötsligt upptäckt hur underbar han var. Varför hylla personer när de dött? Varför kan de inte få hyllas när de lever istället? Då kan de ju i alla fall glädjas åt hur många som uppskattar dem för att de kan sin sak. Jag tycker det är lite tragiskt, eller väldigt tragiskt faktiskt. Att folk ska behöva dö för att bli riktigt uppskattade.
Ojoj, vilket långt inlägg det här blev. En bra början på det nya året, och kanske, kanske att detta år blir ett bättre bloggår än det förra.
- Bli mer sann, mot mig och mot andra
- Våga vara lite egoistisk och tänka på mig själv (något jag är väldigt dålig på, sätter ofta andras behov före mina egna vilket resulterar i att jag själv får stiga åt sidan)
- Sluta stressa (väldigt viktigt)
- Våga erkänna att jag inte måt bra, våga erkänna när saker och ting inte står rätt till
Jag lever med en sjukdom. Vad det är för sjukdom är det dock ingen som vet.
Det enda jag vet är att det är väldigt jobbigt, och att någon kan komma fram till vad felet är.
Att leva med något som påverkar livet negativt är inte roligt, och jag börjar verkligen tröttna.
På tal om någonting helt annat. Är det inte tragiskt att när en kändis dör kommer alla plötsligt på hur mycket de avgudar honom/henne? Ta till exempel Per Oscarsson, nu när han brunnit inne har alla plötsligt upptäckt hur underbar han var. Varför hylla personer när de dött? Varför kan de inte få hyllas när de lever istället? Då kan de ju i alla fall glädjas åt hur många som uppskattar dem för att de kan sin sak. Jag tycker det är lite tragiskt, eller väldigt tragiskt faktiskt. Att folk ska behöva dö för att bli riktigt uppskattade.
Ojoj, vilket långt inlägg det här blev. En bra början på det nya året, och kanske, kanske att detta år blir ett bättre bloggår än det förra.
Kommentarer
Trackback
